Hej, nu var det ett tag sedan. Jag tänkte bara göra ett ganska kort inlägg om våndan och fördelarna med att fota digitalt, i RAW-format. Om man gillar att pyssla med bilder i datorn(och det gör jag) så är det ju förstås underbart att få jobba i maximal frihet. Å andra sidan kan det vara väldigt svårt att bli nöjd och känna att bilden har fått sitt optimala utseende – för att illustrera detta så har jag lite snabbt tagit fram fem alternativa versioner av samma originalbild. Det går ju givetvis att skapa ett nästan oändligt antal ytterligare versioner. Ovanför den här texten finner ni ett exempel på hur bilden kan se ut med lite selektiva färg- och mättnadsförändringar, dessutom med ganska kraftig vinjettering

Så här kan en svartvit, lätt tonad variant av bilden se ut.

Ungefär så här ser bilden ut i orginalskick – det är alltså en ganska återhållsam och ”realistisk” konvertering.

Och så här ser den ut efter en digital ”Vändframkallning”

I den här bilden har jag främst ändrat färgen på gräset och gett det en mer gulorange och höstlik färg.
Kontentan av det här inlägget är alltså egentligen några frågor till mig själv(och er) – när ska man egentligen lägga ner och känna sig nöjd med en bild? Hur många varianter ska man testa? Eller ska man helt enkelt gå på instinkt och magkänsla?